Sweet simple ÅSNAN

Ni kan inte tro vad som hänt. Det är helt otroligt.
Jag vaknar upp igår, på min lediga dag, och inser:
Jag har just åldrats minst 50 år!

Just det, exakt, precis. Jag är en Kärring (med stort K!).

Jag kan numera inte böja mig, inte plocka upp saker på marken, inte sträcka mig för långt och inte ligga på sidan när jag ska sova.
Näe, jag kan helt enkelt knappt röra mig ALLS.

Så invalidiserad är jag av denna smärta i den högra nedre delen av ryggen att jag - så fort jag försöker bryta denna hemska trend av immobilisation - måste oja mig högt i smärta för att orka genomgå rörelsen.
-För ni vet väl att den enda sanna glädjen är skadeglädjen, och när jag måste oja mig högt så får jag i alla fall någon uns av nöje av att veta att jag inte är den enda jäkla människan som har ont någonstans! ((Även om de andra nu för tillfället har ont i öronen...))

                                    Contemplate this: *

Smärta lider jag av Till den höga grad så att inte ens den ljuvaste choklad ** kan få mig att brista i skratt. Nej, nej, inte en enda uns magi kan choklad göra för mig inte ens i ett vackert etui, får den smärtan att ge med sig.. Därav, i sanningens djup letat har jag och funnit att om man säger "tittut!" och skrämmer någon har man vunnit. När Ah! hörs skrikas i varje rum finner jag faktiskt snart, min smärta plötsligt bli stum och min hjärna tänka klart! Ett chokartat, ärligt vrål - med endast en simpel vokal - och jag nå mitt sanna mål: att våra känslor gör rokad!

* Förresten.. Har inte vi snackat om det här på TOK:n? Olika "Ways of knowing" lr något. Om du är arg, tex, och är en sorts personlighet så finns det olika varianter på vad du gör; eg., skriker, skyller på dig själv eller skapar något poetiskt av det. ALDRIG trodde väl jag att jag skulle kunna omvandla negativa känslor till poesi?
Haha. Go Unn! xD
.
** Referens till den hyllade chokladsången.