Resfeber?
Nej, det är nog bättre att jag stannar kvar där jag är tillsvidare. Sen när jag kommer hem kan jag flytta till någon annan sida om jag fortfarande känner för det, och kanske skaffa ett annat namn också. So long Åsnan ;)
Alla frågar mig om jag har börjat få resfeber än. Neej svarar jag då. Men är det verkligen så? Det är nog snarare så att resfebern lite smått har gått över eftersom jag trycker ner den till mitt undermedvetna.
Det är klart att jag är orolig inför resan och vad som ska hända, och att vara borta från min familj i flera månader i sträck, jag som inte ens har flyttat hemifrån än. Det är nog den här oron som gör att jag drömmer så himla mycket om nätterna, och har svårt att sova. Den skapar en stress som gör det svårt för mig att koppla bort allting och gör mig spänd. Men jag är inte konstant orolig, även om jag kanske är det undermedvetet.
Men det är klart att folk frågar om jag fått resfeber, det är ju faktiskt mindre än en månad kvar tills jag åker och är borta. Jag vet inte vad som kommer att hända. Men jag hoppas på det bästa.
Jag har en inbyggd känsla för att hålla mig undan från oroliga situationer, så jag hoppas den hoppar igång om det någon gång skulle behövas där borta..
Lite bilder från Ecuador + Galapagos... Visst ser det härligt ut?
<3
/Sofie
.
naajs jag diggar sköldpaddan ;D